Det här går bara inte längre. Kan inte bara gå här och vänta på att något ska hända som sägs ska hända och sen inte ens få besked utan nu tar jag tag i saken själv. Och då kommer det säkert att hända   

Måste ju hitta någonstans att bo. Det är första prioritet. Inte lätt när man har hyresskulder men det måste gå. Så här kan jag ju inte fortsätta i alla fall. Är ett problem till. Jag vill ju inte bo kvar i denna stad. Ha ha ha då har man verkligen problem för man måste ju komma på vart man vill bo då   Men det får bli en senare fråga. Just nu är det viktigaste att jag hittar någonstans att bo även om det blir på bostadshotell eller så. Kan ju bli intressant att försöka få det att gå runt med både boende och förråd, men det SKA gå   

Annars leker livet som vanligt här. Händer inte mycket, men det är ju faktiskt så jag vill ha det   

Ett annat problem just nu är att jag p g a allt skit runt omkring mig inte kan sova. Det brukar ju generera i ett skov med besked. Men det kommer när det kommer om det kommer.

Tjingeling till nästa gång   

Ja det är ju ett uttryck som man brukar använda, men just nu känns det inte så. Snarare känns det tvärt om. Ensam är olycklig, ledsen och nere. Men det går över det vet jag ju. Den stora frågan är ju bara när   Troligen när jag kan träffa kärleken igen och när det blir vet ni lika mycket om som jag. Varför jag inte vet? Ja det har randiga, rutiga och prickiga orsaker som inte ska diskuteras här   

Solen skiner i alla fall utanför fönstret och jag gick en skön promenad med en kompis och hennes hund i morse *glad*

Satt och filosoferade idag. Att ha ett eget hem är ju en av dom tryggheter som vi så ofta tar för givet. Men alla har inte den möjligheten och hur går man då vidare? Just det jag blev utan eget hem för ett tag sedan och måste nu hitta någon annan trygghet i tillvaron. Frågan är ju bara vara jag ska hitta den, men jag kommer nog på det förr eller senare.   

Jag är ju hemlös fast ändå inte. Har som jag sa inget eget hem, men har varje dag hittills haft tak över huvudet så jag är lyckligt lottad i alla fall.   Med det inte sagt att det inte är jobbigt för det blir ju så att man lever i kappsäck hela tiden. Många turer till förrådet för att hämta och lämna saker blir det. Men samtidigt motion är ju nyttigt sägs det   

Att bo hos andra innebär ju att man allt som oftast känner sig ivägen och det spelar ingen roll hur många gånger folk säger att nä det är du inte, känslan finns ändå där. Och i längden blir ju det jobbigt.   

Samtidigt får jag ju träffa nära och kära mycket mer än tidigare och det är ju positivt   

Nej jag är inte ledsen eller så bara filosoferar över hur fort tillvaron kan ändras

Tjingeling till nästa gång