Kom på att jag inte berättat om taxiresan hem. Jag har ju färdtjänst så när jag ska någonstans så åker jag taxi jag är dessutom beviljad allergifordon vilket innebär att jag alltid åker själv. I alla fall är det ofta brist på just allergifordon därför kan man få vänta lite extra.

Apropå ingenting så när jag skulle åka förra veckan så ringde taxi och frågade om jag kunde tänka mig att åka vanlig taxi för det fanns inga allergifordon att tillgå just då. Under konversationen framkom det att om man åker allergifordon har man alltid ensamåkning. Det visste jag inte ha ha. Anledningen till att jag trodde att jag inte hade det var att de som bestämmer hade sagt nej till ensamåkning vilket jag sa till personen på taxi men de hade sagt att jag kunde få allergifordon p g a mina allergier. Då skrattade personen och sa att ja men allergifordon innebär ensamåkning (vilket är naturligt när man tänker efter) och om vi måste ändra till vanlig bil så får vi inte ta bort ensamåkningen. Tänk vad man får lära sig :).

När taxin väl kom så stod han och ringde för att få bomma körningen. Trots det får jag ställa mina väskor i bilen. Föraren ville inte köra så långt. Den han ringde till gick med på det, men så ändrade han sig och vi åkte. Men vilken åktur. Att köra 110 på vägarna här ute är inte tillrådigt. Mycket vilda djur och många byar efter vägen. Att dessutom köra så fort att man om polisen kommer förlorar körkortet verkar ju urbota dumt när man har som yrke att köra bil. Visst föraren saktade ner i byarna på vägen men 30 km för fort verkade vara hens grej. Ja t o m 40 km för fort ibland. Jag kom hem men hann undra många gånger om jag skulle komma hem. Ingen åktur jag vill göra om med just den föraren.

Efter den tjusiga vurpan härom dagen så är jag fortfarande blå har problem med handleder och ena axeln osv. Men mår bra. Är glad att det gick så bra som det gjorde även om det är mycket tänkande när man ska röra på sig ha ha.

Tjingeling till nästa gång   

Skulle gå från en parkering till en port igår. Pratar med den jag hade med mig. Helt plösligt ligger jag i backen. Allt svartnade och jag vaknade av att jag sa aj. Är så tacksam att det inte kom några bilar då, eftersom jag låg mitt i körbanan. Har troligen sträckt en bröstmuskel, har en blödning i ena handen, blåmärke i den andra handen, sår på ena armbågen, blå och svullen på ena knät (det knä som mår bra i vanliga fall naturligtvis), ont i ena axeln, sår på tungan, handlederna är inte så fräscha heller. Den ena värre än den andra. Tror det var allt, men med mitt minne finns det ju inga garantier ha ha.

Jag har ju ramlat förut så det är inget nytt. Men denna gången liksom flög jag. Har svårt att minnas saker efteråt och hur det gick till (mer än vanligt alltså). Att jag inte minns hur jag föll är ju iofs inget ovanligt. Hann faktiskt bli rädd. Detta kom ju utan förvarning. Eller så här när jag går och pratar med någon verkar inte hjärnan orka registrera varningssignalerna för är jag själv brukar jag ju hinna lägga mig ner.

Läkarbesöket i måndags gick bra. Bristerna är borta, men jag ska fortsätta att äta medicin då de tror att det behövs. Tån konstaterad bruten. Och så har jag fått adrenalinsprutor att bära med mig. Behöver större handväska nu ha ha. Känns skönt att ha den backupen + naturligtvis fortsätta ha med mig cortisontabletter. Detta p g a hur jag reagerade sist på nötter. Har ju reagerat på nötter och mandel länge. Det blev bara lite mer denna gång.

Idag ska jag bara ta det lugnt. Känns som en bra idé.

Tjingeling till nästa gång   

Var ju i Stockholm förra veckan och lyckades troligen bryta lilltån. Det är väldigt dumt att sparka i tån och dessutom där det finns vassa kanter. Den är nu svullen och blå ha ha. Ont gör det och sover illa göra man, men ingen idé besvära sjukvården då man ju inte gör något åt en bruten tå om den ligger rätt och det gör den nog. Går man bara på rätt sätt så kan man ju gå. Går man dessutom så lite som möjligt blir det ju ännu bättre :).

Dessutom lyckades jag med att få i mig en nöt när jag åt. Var ju många år sedan det hände och nu vet jag ju hur det blir numer så nu ska jag prata med läkaren om andra mediciner till det. Tycker det är en bra idé då jag reagerade så starkt trots att jag vid det tillfället hade ätit allergimedicin. Löste i alla fall dilemmat genom att svepa ett glas med cortisontabletter och efter en stund gick svullnaden i halsen och tungan ner :). 

På måndag är det vc besök för att få svar på proverna jag tog för typ en månad sen. Ska bli intressant att se om medicineringen har hjälpt något.

Tjingeling till nästa gång