Genom alla år jag varit sjuk har jag blivit sämre. Ibland snabbare, ibland långsammare men alltid sämre. Just nu är jag inne i en period när det går fortare.

Idag är en så där dag när jag vaknade tröttare än när jag somnade. Ändå har jag ätit idag och förberett middagen och nu är jag helt slut. Då har jag ändå gjort allt med långa pauser emellan.

Jag är än Då glad för jag lyckades vara med på ett bröllop i somras. Kunde t o m vara med på middagen efteråt. Åtminstone ett tag. Jag har kunnat träffa familjen. Det är sånt jag tänker på och njuter av när jag ligger här.

Nä dags att vila. Att skriva tog för mycket kraft.

Tjingeling till nästa gång