Vilket är värst ensamhet i ensamhet eller ensamhet i tvåsamhet? Jag tycker det sistnämnda. Då borde man ju egentligen ha sällskap, men har inget. Då blir ensamheten starkare. Är man ensam från början så vet man ju om det och även om man känner ensamheten så känns den inte lika stark som om man är det i tvåsamhet. Det är i alla fall min erfarenhet.

Jag tycker ju om att vara ensam. Trivs med mig själv så jag har inget behov att hela tiden ha sällskap. Dessutom mår jag ju bättre av det *L*. Men även om man trivs med att vara ensam så kan det ju vara jobbigt ibland. Ibland kan det då räcka med att sitta och prata med folk på nätet, men inte allitd. Ibland behöver man träffa folk live också.

Är men ensam i tvåsamhet är det ju egentligen den andra personen man vill ha uppmärksamhet ifrån. Om man inte får det så känner man sig ju ensam även om man träffar andra även om det lindrar för stunden.

LIte tankar så här på morgonkvisten   

Tingeling till nästa gång