Äntligen är städningen av denna lägenhet klar. Ja den jag var tvungen att göra för att kunna bo här alltså. Nu är det ju bara "vanlig" städning som behöver göras som hos alla andra *ler*. Det har ju bara tagit mig två månader att bli klar. Och jag hade inte varit klar nu heller om jag inte hade fått hjälp. Tack för den hjälpen. Ni vet vilka ni är :). Jag har ju alltid klarat mig själv. Gjort det som behöver göras. Därför känns det extra svårt nu när jag måste be om hjälp med diverse saker som jag faktiskt inte kan göra längre. Ta till exempel något så enkelt som att sätta upp taklampor. Kan ju inte klättra längre, eller så här kan inte klättra mitt på golvet så där och det flesta lamputtag sitter ju mitt i taket och då har jag ingen vägg att hålla mig i vilket då betyder att jag måste ha hjälp. En sak är väl att be om hjälp när man ska sätta upp lamporna, men tänk sen när glödlamporna pajar då måste jag ju be om hjälp. Såna där enkla saker kan reta mig till vansinne, men samtidgt vet jag att energin det tar att fundera på dem har jag inte råd att slösa med. 

Apropå ME så kom jag på en rätt bra förklaring härom dagen. De flesta har ju vid något tillfälle tagit ut sig helt så man blir helt utmattad (spelar ju ingen roll om man sprungit maraton eller tagit ut sig på annat sätt) tänk er sedan att alltid vara så. Skillnaden är ju att har man ME kan man inte vila bort den utmattningen utan man får lära sig leva med den. 

Nog om detta nu.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Tjingeling till nästa gång