Skulle gå från en parkering till en port igår. Pratar med den jag hade med mig. Helt plösligt ligger jag i backen. Allt svartnade och jag vaknade av att jag sa aj. Är så tacksam att det inte kom några bilar då, eftersom jag låg mitt i körbanan. Har troligen sträckt en bröstmuskel, har en blödning i ena handen, blåmärke i den andra handen, sår på ena armbågen, blå och svullen på ena knät (det knä som mår bra i vanliga fall naturligtvis), ont i ena axeln, sår på tungan, handlederna är inte så fräscha heller. Den ena värre än den andra. Tror det var allt, men med mitt minne finns det ju inga garantier ha ha.

Jag har ju ramlat förut så det är inget nytt. Men denna gången liksom flög jag. Har svårt att minnas saker efteråt och hur det gick till (mer än vanligt alltså). Att jag inte minns hur jag föll är ju iofs inget ovanligt. Hann faktiskt bli rädd. Detta kom ju utan förvarning. Eller så här när jag går och pratar med någon verkar inte hjärnan orka registrera varningssignalerna för är jag själv brukar jag ju hinna lägga mig ner.

Läkarbesöket i måndags gick bra. Bristerna är borta, men jag ska fortsätta att äta medicin då de tror att det behövs. Tån konstaterad bruten. Och så har jag fått adrenalinsprutor att bära med mig. Behöver större handväska nu ha ha. Känns skönt att ha den backupen + naturligtvis fortsätta ha med mig cortisontabletter. Detta p g a hur jag reagerade sist på nötter. Har ju reagerat på nötter och mandel länge. Det blev bara lite mer denna gång.

Idag ska jag bara ta det lugnt. Känns som en bra idé.

Tjingeling till nästa gång